behöver jag säga att Sonyas klass var grym? det var den iallfall. Så sjukt jävla bra. Och hon är ju så cool så man dör lite. Jag var lite nervös innan klassen men när hon kom in i rummet så var det som om allt släppte, för hon är så lugn men ändå väldigt hård och sträng. Vi började med att blunda och så sa hon ett ord, som tvivel, tvekan, skuld, förlåtelse och så skulle vi med känslan man får av ordet improvisera över golvet fyra och fyra. Sonya var också med och dansade och bara genom att vara där så lyckades hon styra så att så himla häftiga saker hände. Efter impron så gick vi direkt på koreografin som var precis sådär fulsnygg som jag älskar när det är. och det var nu det blev så himla känslosamt, för nu skulle man välja ett eget ord som betydde mycket för än i livet just nu. Jag valde saknad (för jag saknar ju er därhemma såklart, hur mycket jag än trivs här) och sen dansade vi i smågrupper, och vissa fick dansa solo. Och när dom berättade vad dom hade för ord och sen dansade så började jag gråta. Det blev liksom sån himla spänning i hela rummet så jag tror alla satt och höll inne tårarna. Och när jag väl hade börjat gråta så kunde jag inte sluta, så när jag sen dansade så rann tårarna. sån märklig känsla och jag har aldrig varit med om nåt liknande, hon lyckades verkligen skapa en sån stämning i rummet där man fick känna så mycket. det var helt otroligt. Efter klassen var jag helt tom, samtidigt som jag var jätteglad. haha svår känsla att beskriva. Det enda som inte var så bra var att vi var så himla många, tror vi va 70 stycken så det var väldigt trångt. En gång så råkade en kille armbåga mig på hakan så jag bet mig i tungan så den blev helt svullen och jag hade jättesvårt att prata och svälja igår. haha inget världsproblem kanske. Hur som helst så var klassen jättebra och jag är så glad att jag fick gå på den. Det var absolut en ny upplevelse. Det var så kul!!!!!