Den här helgen så hade vi bestämt oss för att åka till Six Flags som för er som inte vet, är en jättestor nöjespark i New Jersey. Man kunde köpa ett paketpris med inträde och bussbiljett fram och tillbaka för 65 dollar så det gjorde vi. Vi gick upp vid sex på morgonen för att komma till Six Flags vid typ elva och sen satte åkandet igång. Dom är kända för sina bergochdalbanor och det kan man verkligen förstå, jag tror dom hade nio stycken riktigt stora häftiga bergochdalbanor. Vi blev som barn igen allihopa och kanske framför allt jag. Det var så längesen jag åkte karusell och det var så himla roligt. Men jag hade nog glömt hur trött man blir av att åka karuseller och av att få såna kickar och sen vänta och sen få kick igen. Det är verkligen utmattande men så himla roligt.
En pinsam sak som självklart hände mig och som jag blev retat för reste av dagen sen, och som säkert inte slutar där heller, var att efter en karusell så skulle vi kolla på korten som dom tog och där framme så lutar jag mig mot en stolpe, det är bara det att det inte är någon stolpe utan en lite kille som har på sig en hoodie och han kollar upp på mig med en blandning av rädsla och som om jag är helt dum i huvudet, vilket jag ju faktiskt var. haha. Självklart så ser Malin det här och skrattar så hon nästan kissar på sig. Det gjorde jag med iochförsig men jag ville samtidigt springa där ifrån för jag skämdes så. Detta skrattade sen alla åt hela dagen så det är väl kul att man kan glädja någon iallafall.
Om ni ser den gröna bargchdalbanan där i bakgrunden så är det Kingda Ka som är världens högsta och näst snabbaste bergochdalbana. Den är 139 meter hög och går i 206 km/h. Vi pratade så mycket om hela dagen om vi skulle våga åka den eller inte men det hela slutade med att vi fegade ur, vilket nu i efterhand känns väldigt tråkigt. Hade vi vetat då att det var världens högsta och näst snabbaste hade vi nog gjort det även om vi inte vågade bara för att det var häftigt. Men det var inte som om det var tråkigt för det. Jag åkte så många karuseller som jag aldrig åkt förut och som inte ens finns i Sverige. Allt var så mycket extremare här. Men det var rätt så lång väntetid på allt. Man fick köa i nästan en timme till alla saker. Oftast hade vi väldigt roligt i kön också men man hade ju velat åka så mycket mer som man inte hann nu.
Det här är en fannel cake. Det var faktiskt inte alls gott, någon superfriterad deg med ett kilo vaniljsocker på som fick bli vårt mellis när vi behövde lite ny energi efter allt åkande. Dom första två tuggorna var goda men sen mådde jag illa resten av dagen. Haha, det var som om lukten av dom där kakorna förföljde mig också. En annan inte så rolig sak var att Josefin Falk tappade bort sitt kreditkort. Men det slutade ändå lyckligt eftersom någon hade lämnat in det. Men då hade hon redan hunnit spärra kortet så nu får hon vänta på ett nytt kort och ta ut pengar från mig och Josefin så länge. Det funkar ju det med så klart så det är ju tur att det finns lösningar men det var tråkigt för henne
Igår var vi helt utmattade efter dagen så jag sov mest hela dagen. sjukt att det kan ta så på krafterna att åka karuseller. tror jag var mer trött efter en dag där än efter 12 dansklasser varje vecka. Phu ringde iallafall och frågade om vi ville med till Korea Town och det ville jag och Falken. Så vi åkte dit och åt mat. Jag och Josfin delade på någon slags Fondue när man fick koka maten själv. Det var gott och rätt roligt, men det var svårt att plocka upp saker från den där grytan med pinnar. Men vi fick en liten lektion från Phu hur man skulle göra. Sen åkte vi hem igen och såg en film och sen gick jag och la mig igen. Haha, så himla trött och utmattad. Men idag är det en ny vecka igen och jag känner mig så glad för nästa vecka kommer ju familjen hit! det gör att jag verkligen orkar kämpa på med min trötta kropp den här veckan. Är taggad på att dansa nu när jag har hittat vilka lärare jag verkligen gillar osv.
Ännu en vecka har gått. Man blir nästan lite rädd för hur fort tiden går här. Veckorna bara springer iväg och nu är det plötsligt mitten av oktober. Om bara två veckor kommer familjen hit, det kommer bli himla mysigt och även om jag längtar som en tok efter dom så vill jag inte längta alltför mycket tills när dom kommer för jag vill verkligen ta tillvara på all tid här. Nu ska dom som började samtidigt som oss men som bara stannar i tre månader snart åka hem och då blir det ännu mer verkligt hur snabbt det går. jag vill verkligen inte åka hem än, tur att jag fortfarande har lång tid kvar! Veckan som har gått har bestått av väldigt mycket dans, som vanligt. Jag testar fortfarande lite nya lärare och får fortfarande nya små favoriter. Men Michelle som är min mentor är fortfarande den jag gillar bäst. Den här veckan har jag tagit sju av hennes klasser, haha. Men då tog jag ju två av dom i förväg för när familjen ska komma. Jag har även filmat mig själv i slutet på lektionerna när vi gjorde koreografin, jag och Josefin filmade varandra. Det var inte så kul att se,väldigt lätt att vara självkritisk, men det är nyttigt också. Ibland ser saker verkligen inte ut så som dom känns och det är nog bästa sättet att kunna utvecklas på egentligen, när man faktiskt får se hur det ser ut utifrån. Men det är lätt att se saker och svårt att ändra. men det är bara att kämpa på, det känns ju trots allt att det har hänt saker sen jag kom hit.
Det har varit en mysig helg. I fredags så var Phu och Malin hos oss och spelade spel. Hanna bor ju fortfarande hos oss men nu har dom fått tag i en lägenhet i east village så hon flyttar ifrån oss imorgon. Kommer sakna att ha henne bredvid mig på en luftmadrass men vi får väl hälsa på henne jätteofta. Är lite smått avundsjuk på att dom ska bo i east village också, världens mysigaste område. Så där tänker jag vara så ofta jag kan och får. Hur som helst så spelade vi spel, lekte charader och åt hemmakvällsgodis. En perfekt fredag. På lördagen så åkte jag, josefinarna och Hanna till Brooklyn där Saidi bor och så fixade vi våra naglar. Det var väldigt mysigt och naglarna blev superfina. Har aldrig haft så fina naglar och händer förut, nu är det bara att hoppas på att dom sitter kvar. 20 dollar kostade det iallafall. helt galet billigt, typ 130 kronor för akrylnaglar. Det var hur som helst mysigt att få pyssla om sig själv lite.
Efter Brooklynbesöket så bestämde sig Josefin Rocen och Hanna för att gå ut medan jag och Josefin Falk gick och shoppade och mötte upp Phu och Malin.Så gick vi och åt Pizza och sen tog vi färjan till Staten Island för att Malin skulle få se på utsikten( vi ville också se såklart men hon hade ju inte gjort det förut). Vi blev dock lite besvikna för dom hade stängt för alla fönster så det var mycket svårare att se nu än när vi åkte i somras. Och på tillbakavägen så blev det bråk på båten. Vi förstod inte riktigt vad som hände men en kvinna med sin 1-2 åring i famnen(vi fattade inte om hon var med i bråket från början eller inte) sprang iallafall och snubblade och tappade sitt lilla barn i backen. Och dom killarna som var med i bråket skrek på varandra och skulle börja slåss, jag blev verkligen rädd och väntade typ på att dom skulle dra fram pistolen. Vi stod så trångt också för det var precis när vi skulle gå av så det gjorde nog saken lite värre. Jag hatar att höra andra bråka för att jag mår så dåligt av det. och så blev jag så skärrad också , både för att jag var rädd och för att jag tyckte så himla synd om mamman och barnet. det var inte alls roligt och sen var vi lite skärrade allihopa tror jag. Vi åkte hur som helst hem igen efter det och så gjorde jag och Josefin te och satt uppe och pratade. Så det slutade ändå bra och mysigt. Men kan inte riktigt låta bli att tänka på vad som hände med allting sen.
såå, det tog visst lite tid tills nästa inlägg kom igen ändå. haha jag älskar att jag börjar varje inlägg med att be om ursäkt för hur längesen det var jag bloggade. jaja. här kommer iallafall en uppdatering på allt som hänt sen sist. Till och börja med så träffade vi Lisa som hade med sig typ tre kilo godis till oss, det blev en härlig snabbfika som innebar en stående kaffe på starbucks eftersom det inte direkt finns någon fikakultur här, något jag faktiskt kan sakna från hemma som den fikamänniska jag är. Godiset är iallafall redan slut, herregud vad vi har käkat godis. Och bjudit faktiskt, alla från BDC älskar svenskt godis nu.
På måndag så börjar ju dom nya ISVP och då börjar ju Hanna! Så just nu bor hon på en luftmadrass hos oss och letar boende för fulla muggar. Det är iallafall så roligt att hon är här och jag har saknat henne massor från lunnevadstiden. Så när dom kom i måndags så mötte vi upp dom på busstationen och åkte hem till jersey. Det var så härligt att få se staden med nya ögon igen nu för det är helt galet vad fort man vänjer sig, även om jag försöker tänka på det varje dag så tror jag inte att jag kommer att förstå hur stort det här är för än jag åker hem igen. får dock lite ångest när jag tänker på att åka härifrån för just nu känns det som om jag vill stanna föralltid, haha bli inte orolig nu mamma!
Den här veckan har vi gått på två föreställningar. Den ena kostade 20 dollar och var någon slags amatör teater som var riktigt B och toklång. Visst den var lite rolig emellanåt men nej tack inte igen, kände jag. Sen så var vi på en annan dansföreställning igår som var helt sjukt bra, den kostade bara tio dollar och visades upp i en skolaula i Queens och på riktigt så går det knapps att få se så bra dans i Sverige, dansarna var helt sjuka. Det var en modern föreställning med väldigt mycket streetinslag och det var så häftigt att se, och så sjukt att det inte är någon stor grej här. efteråt bjöd dom dessutom på mat så man kan ju säga att vi fick ut extremt mycket mer från våra tio dollar på dansföreställningen än vad vi fick från teaterföreställningen.
Någon mer vi gjort den här veckan är att ha repat inför Judys och Sebastians bröllopsflashmob, både på skolan och i central park och idag var det dags för dom att gifta sig. Judy var så himlans vacker i sin klänning och det var så fint att gifta sig i central park. Jag vill också gifta mig nu, helst igår. Så rolig upplevelse och jag tror att både Judy och hennes man(!) uppskattade det. Jag kom på att det nog var det första bröllopet jag varit på sen mamma och pappa gifte sig. Så det känns fint att mitt första bröllop hade med dans att göra. Tycker det är kul att alla ansträngde sig så för att få till den här flashmoben. det gör mig lite rörd.
Så det har varit en händelserik vecka med massa roligheter plus att man har alla klasser att ta. Mitt självförtroende har dock en liten dipp, vet inte varför egentligen för det är ingenting som har hänt men jag vill så mycket och när det inte går som jag vill så blir jag så besviken på mig själv. egentligen urdumt och något jag får försöka släppa för egentligen går det väl bra men man känner hela tiden att man borde kunna mer och vara bättre. men jag vet ju att jag inte blir bättre av att trycka ner mig själv, snarare tvärt om så förhoppningsvis är det här något som släpper snart. nu tror jag att jag har fått med det som händer i livet just nu. Vi hörs väl snart igen.. kanske!
